Finansiella Insikter

Standard & Poors meddelar på måndagskvällen att Grekland blir det första Euroland som belönas med kreditbetyget SD, ‘Selective Default’. Inte oväntat så är det landets retroaktiva införande av sk CACs (collective action clauses) som retroaktivt försämrar obligationsinnehavarnas villkor som ligger bakom sänkningen.

Här är ett utdrag (via ZH):

We lowered our sovereign credit ratings on Greece to ‘SD’ following the Greek government’s retroactive insertion of collective action clauses (CACs) in the documentation of certain series of its sovereign debt on Feb. 23, 2012. The effect of a CAC is to bind all bondholders of a particular series to amended bond payment terms in the event that a predefined quorum of creditors has agreed to do so. In our opinion, Greece’s retroactive insertion of CACs materially changes the original terms of the affected debt and constitutes the launch of what we consider to be a distressed debt restructuring. Under our criteria, either condition is grounds for us to lower our sovereign credit rating on Greece to ‘SD’ and our ratings on the affected debt issues to ‘D’.

We do not generally view CACs (to the extent that they are included in an original issuance) as changing a government’s incentive to pay its obligations in full and on time. However, we believe that the retroactive insertion of CACs will diminish bondholders’ bargaining power in an upcoming debt exchange. Indeed, Greece launched such an exchange offer on Feb. 24, 2012.

S&P varnar samtidigt för att om landet inte lyckas få tillräckligt många innehavare av statsobligationer att gå med på det ‘erbjudande’ om byte som man lagt fram så kan det leda till en ren default.

If a sufficient number of bondholders do not accept the exchange offer, we believe that Greece would face an imminent outright payment default. This is because of its lack of access to market funding and the likely unavailability of additional official financing.

Som vi talat om så många gånger tidigare så är allt detta givetvis bara ett spel för gallerierna. Med de villkor som obligationsinnehavarna erbjuds så är detta givetvis inget annat än en solklar default, oavsett hur många som accepterar ‘erbjudandet’. Att bankerna gör allt för att undvika att Greklands ‘erbjudande’ skall klassas som en ren efault för att inte utlösa alla utställda CDS-derivivat kan ju tom en 3-åring räkna ut.

S&P avslutar sitt europeiska ‘hit job’ med att sänka kreditbetyget för den europeiska ‘räddningsfonden’ EFSF till AA+ och passar samtidigt på att avisera att man kan tänka sig att sänka betyget ytterligare om man tvingas fortsätta sänka kreditbetyget för euroländer som Frankrike.

…if we were to conclude that sufficient offsetting credit enhancements are, in our opinion, not likely to be forthcoming, we would likely change the outlook to negative to mirror the negative outlooks of France and Austria. Under those circumstances we would expect to lower the ratings on the EFSF if we lowered the long-term sovereign credit ratings on the EFSF’s ‘AAA’ or ‘AA+’ rated members to below ‘AA+’.

In other words, as everyone but Europe apparently knew, the EFSF is only as strong as the rating of its weakest member. And now the rhetoric on how AAA is not really necessary for the EFSF, begins, to be followed by AA, next A, then BBB and finally how as long as the EFSF is not D-rated all is well.

Så kom den då till slut, S&Ps nedgradering av nio Eurozon-länder som man aviserade i början av december förra året. Det mesta bör givetvis vara diskonterat av marknaden vid det här laget, men det skall bli intressant att följa utvecklingen de närmaste dagarna.

Att Frankrike fick säga adieu till sitt AAA-betyg (och med negativa utsikter dessutom) var ingen högoddsare direkt, men alla hade kanske inte räknat med att Tyskland skulle klara sig helskinnade denna gången. Spanien sänktes till A, Portugal med två steg till skräpstatus (BB) och Österrike till AA+. Italien fick samtidigt se sitt betyg glida ner ytterligare två steg till BBB+, för övrigt samma betyg som Kazakhstan. Det bör ge en ganska stark hint om hur allvarligt läget är.

Frågan är nu hur nedgraderingen av framförallt Frankrike kommer att påverka kreditbetyget för ‘räddningsfonden’ EFSF, där beroendet av Tyskland nu blir allt större. S&P har lovat att återkomma till sitt kreditbetyg för EFSF, men även om Merkozy lyckas komma undan med en sänkning så kommer det sannolikt ändå att innebära stora svårigheter att få till den stora ‘hävstång’ man pratat om under en längre tid för att sätta upp en ‘brandvägg’ kring Italien och Spanien. Skulle S&P våga sig på en sänkning av kreditbetyget för EFSF kommer det inte bli roligt kan jag lova. En fingervisning om just detta är att Merkel i ett desperat uttalande redan på fredagen sa att EFSF inte behöver ett AAA-betyg. Jag säger som ZeroHedge, “um, wrong”.

Som vi talat om här tidigare så är det omöjligt för Tyskland att ensamt rädda Europa och även om jag är övertygad om att vi tills slut kommer att få se euroobligationer när Tyskland har fått igenom sina ändringar i EU-fördraget så kommer det ändå bara att köpa ytterligare lite tid. Det är allt. Även de som vägrar att inse verkligheten kan se att vi med stormsteg, relativt sett, närmar oss en oundviklig nollställning.

S&P inledde veckan med att leverera en rejäl kalldusch för Merkozy och Co genom att sätta samtliga länder inom eurozonen under bevakning med negativa utsikter. S&P varnar bl a att man kan komma att sänka betyget för Tyskland med ett steg och Frankrike och Italien med hela två steg.

En så pass stor sänkning för Italien och framförallt Frankrike är en REJÄL knäpp på näsan och jag kan inte tolka det på annat sätt än att De Styrande nu känner sig redo för att beordra marionetterna att starta sedelpresserna och sätter därmed till en jättestöt för att få de paralyserade europeiska politikerna (framförallt Merkel) att till slut ge med sig och låta ECB köpa europeiska statspapper för glatta livet.

Här är ett par utdrag från S&P (via ZeroHedge):

Standard & Poor’s Ratings Services today placed its long-term sovereign ratings on 15 members of the European Economic and Monetary Union (EMU or eurozone) on CreditWatch with negative implications.

Today’s CreditWatch placements are prompted by our belief that systemic stresses in the eurozone have risen in recent weeks to the extent that they now put downward pressure on the credit standing of the eurozone as a whole.

We expect to conclude our review of eurozone sovereign ratings as soon as possible following the EU summit scheduled for Dec. 8 and 9, 2011. Depending on the score changes, if any, that our rating committees agree are appropriate for each sovereign, we believe that ratings could be lowered by up to one notch for Austria, Belgium, Finland, Germany, Netherlands, and Luxembourg, and by up to two notches for the other governments.

Fitch kom med en mindre bomb sent igår kväll när man meddelade att man sänker utsikterna till negativa för USA, vilket enligt kreditvärderingsinstitutet innebär en 50% chans till nedgradering inom två år.

Här är ett utdrag:

The Negative Outlook indicates a slightly greater than 50% chance of a downgrade over a two-year horizon. Fitch will shortly publish its revised economic and fiscal projections for the U.S. and will conduct a further review of its sovereign ratings in 2012. However, in the absence of material adverse shocks, Fitch does not expect to resolve the Negative Outlook until late 2013, taking into account any deficit-reduction strategy that emerges after Congressional and Presidential elections.

Samtidigt rapporterade La Tribune att S&P kan komma att sänka Frankrikes utsikter till ‘negativa’ inom 10 dagar.

Som vi talat om så många gånger tidigare så är givetvis allt ett spel för galleriet då dessa länder skulle klassas som ‘junk’ om man skulle använda samma måttstock som för företag och inte minst privatpersoner. Vi bevittnar som sagt ett försök till ‘kontrollerad’ kollaps av det finansiella systemet

Det dröjde inte länge efter att Italien signalerade sänkta BNP prognoser förrän vi fick se den första nedgraderingen av landets kreditbetyg.

Först ut blir inte Moodys utan S&P, som återigen verkar ha störst vilja ta igen efter att ha sett mellan fingrarna i alla dessa år (liksom alla övriga branschkollegor). Det nya betyget från S&P blir A/A-1 och med negativa utsikter dessutom.

Inte oväntat har sänkningen resulterat i både en fallande euro och fallande börsterminer. Guld är upp en aning, men kartellen verkar vara fast besluten att hålla nere priset innan onsdagens FOMC-besked som med största sannolikhet kommer att vara positivt för guld (om inte så kommer vi även få se börsfall).

Här är ett utdrag från press-releasen (via Reuters):

The downgrade reflects our view of Italy’s weakening economic growth prospects and our view that Italy’s fragile governing coalition and policy differences within parliament will likely continue to limit the government’s ability to respond decisively to the challenging domestic and external macroeconomic environment.

We believe the reduced pace of Italy’s economic activity to date will make the government’s revised fiscal targets difficult to achieve. Furthermore, what we view as the Italian government’s tentative policy response to recent market pressures suggests continuing future political uncertainty about the means of addressing Italy’s economic challenges.

The negative outlook reflects our view of additional downside risks to public finances related to the trajectory of Italy’s real and nominal GDP growth, and implementation risks of the government’s fiscal consolidation program.

Här är en kommentar från ZeroHedge:

As usual, a corrupt and pathetic Moody’s continues to boldly not go where everyone else has gone before. Luckily, S&P, which had the balls to cut the US, has just done so to Europe’s next domino, by downgrading Italy from A+ to A, outlook negative. Then again, this was pretty much telegraphed 100% earlier today as noted in “Italy Expected To Cut Growth Forecasts Further.” Anyway, those incompetents from Moody’s are next.

Regelbundna läsare är vid det här laget sannolikt väl medvetna om Finansiella Insikters inställning till ‘korruptionsvärderingsinstituten’ S&P, Moodys, Fitch m fl som under åratal mer eller mindre tagit emot mutor för att ge högsta möjliga betyg för diverse finansiella skräpinstrument.

Att Financial Times nu rapporterar att S&Ps ägare, McGraw-Hill, beslutat att sparka VDn Deven Sharma strax efter nedgraderingen av USA och ersätta honom med Citybanks COO Douglas Peterson har gjort att denna inställning bara blivit än starkare.

Som ZeroHedge poängterar så hör Citybank till de banker som behövde tiotals miljarder dollar i stöd från Federal Reserve och deras överlevnad är ofrånkomligt beroende av att USA aldrig får genomgå en enda nedgradering igen. 

McGraw-Hill hjälper på detta sätt till med att skicka ut en signal om att om du försöker göra det rätta och tala sanning så kan du räkna med att du inte kommer undan. Framförallt inte om det handlar om att tala sanning om det amerikanska korthuset.

Här är ett utdrag från Financial Times med den ‘officiella förklaringen’ och givetvis ett förnekande om att det hade något med sänkningen av USAs kreditbetyg att göra:

Deven Sharma is stepping down as president of Standard & Poor’s only weeks after the rating agency issued an unprecedented downgrade of the credit of the US, according to people familiar with the matter.

The McGraw-Hill board made the decision to replace Mr Sharma at a meeting on Monday, where it also discussed an ongoing strategic review.

Mr Sharma will be replaced as S&P president by Douglas Peterson, chief operating officer of Citibank, the banking unit of Citigroup, they said.

People familiar with the matter said Mr Sharma’s departure was unrelated to the downgrade, or reports that S&P is being investigated by the Justice Department in connection with its ratings of dozens of mortgage securities in the years leading up to the financial crisis.

People close to the company said the search for Mr Sharma’s replacement has been going on for six months, and was triggered by the split of its data, pricing and analytics business from its ratings business. The creation of that new group, McGraw-Hill Financial, reduced the scope of Mr Sharma’s oversight, they said.

Här är en kommentar från ZeroHedge:

This is nothing but a case study of modern corporate reality in America: if you are not with the status quo, you are against it, and you are promptly booted out of it: anyone who does not share the visions of one glorious future built on ponzi schemes, houses of cards, and games of three card monte, will be promptly suicided, either physically or professionally.

We expect that this flagrant example of how the powers that be will deal with any dissenters will instill the fear of god in anyone at either Moodys (or the French sycphants from Fitch) and nobody will ever again menton the words “US” and “downgrade” in the same sentence.

So let us get this straight: in America when you dare to tell the truth, your career is over, while if you are a corrupt, lying, incompetent tax evader you not only get to be Treasury Secretary but likely will be on for life as long as you do the one duty you are entrusted with: pander to the interests of the Too Big To Fail financial institutions

We should be speechless but at this point we are well beyond the point of even caring.

Fredagens historiska besked från S&P om en sänkning av USAs kreditbetyg till AA+ och tydliga signaler om att Tyskland motsätter sig att ECB och EFSF köper italienska statspapper har fått redan panikslagna investerare världen över att förbeda sig för ett eventuellt blodbad när finansmarknaderna öppnar om några timmar.

Även om många hade väntat sig en nedgradering så kom den tidigare än de flesta räknat med. Förutom stigande räntor innebär det också sänkningar för amdra obligationer som t ex GSEs. Eftersom många amerikanska pensionsfonder t ex inte tillåts investera i tillgångar som inte har en AAA-rating så kan det få stora konsekvenser.

Finansministrar och centralbankschefer har samtidigt haft krissamtal i helgen och ytterligare krismöten är planerade till måndagen. Möjligheten finns att det kan komma någon form av ‘paket’ om man bedömer att det finns en risk för en kollaps. Via ZH kan vi t ex nu på kvällen läsa att källor uppger att ECB trots det tyska utspelet överväger massiva köp av italienska och spanska statspapper.

Guld, men även silver, borde logiskt stiga på S&Ps besked, men det är sannolikt att kartellen kommer att försöka bromsa denna uppgång för att inte för många skall söka sig till de enda tillflyktsorten nu när till och med amerikanska statspapper inte bedöms 100% säkra.

Gruvbolag kan visserligen dras med ner av den bredare marknaden, men det blir nog sannolikt högst tillfälligt och inte alls lika omfattande som 2008.

Besökte GATAs guldkonferens i helgen och passade på att byta några ord med Eric Sprott. Eric är inte oväntat oerhört positivt inställd till guld, silver och inte minst gruvorna. Eric tror att den katalysator som behövs för att gruvorna skall bryta sig loss är signaler om att guld och silver är de enda tillflyktsorterna. Kanske kan S&Ps nedgradering resultera i en sådan katalysator.

Kommer dela med mig av ytterligare samtal jag haft under konferensen i senare inlägg.

Så kom då den väntade sänkningen av USAs löjeväckande AAA betyg, även om det sannolikt kom något tidigare än en del räknat med. S&P blir först ut att sänka betyget till AA+ och med negativa utsikter.

Detta var knappast vad den redan otroligt nervösa marknaden behövde där det redan råder panikstämningen då marknaden ser att den amerikanska ekonomin faller handlöst samtidigt som problemen i Europa bara blir värre och värre med Italien i fokus, just nu. Marknaden behöver en ny rejäl dos med stimulanser för att skjuta på den oundvikliga kollapsen och väntar sig att Bernanke skall komma med en tidig julklapp i samband med FOMC-mötet på tisdag.

Guld står, inte oväntat, starkt medan silver och gruvbolagen har dragits med av raset på den breda marknaden.

Mina damer och herrar – S&Ps sänkning är ytterligare en milstolpe på vägen mot den kommande nollställningen, som nu sannolikt inte är många år bort. I samband med GATAs konferens i London igår så nämnde Jim Sinclair 2015 som ett troligt datum, vilket rimmar väl med var Faber och Zulauf nämnt, men det kan givetvis bli tidigare än så.