Finansiella Insikter

På fredagen fick vi så till slut till och med en officiell bekräftelse på att vi har att göra med en grekisk default och ingenting annat, då ISDA bekräftade att det är en sk ‘credit event’ när Grekland utlöste CACs som tvingade resterande innehavare av statspapper att gå med på det ‘frivilliga’ erbjudandet om att byta till nya grekiska statspapper med en nedskrivning på omkring 70% som följd.

Media försöker föbrilt tona ner betydelsen av ISDAs beslut med att bara hänvisa till netto-värdet för grekiska CDS-kontrakt om drygt 3,5 miljarder dollar och utan att ta hänsyn till de tredjepartskreditrisker som uppstår när innehavare av dessa CDS-kontrakt nu kan begära utbetalning.

Bruttovärdet av hela CDS-marknaden är drygt gigantiska 37 biljarder dollar och vi vet inte ännu hur ISDAs beslut kommer att påverka marknaden. Jim Sinclair pratar om detta i en färsk intervju med KWN som kan vara värd att ta del av.

Även Jim Rickards nämner ofta betydelsen av bruttovärdet och att nettovärdet är ganska ointressant. Vi kunde bl a läsa följande på Rickards Twitter-flöde igår:

Journos throwing out a $3Bil #Greece #CDS ”payout”. That is NET. It’s only relevant if 100% of much larger GROSS pays. We’ll find out.

Nedan är en utmärkt sammanfattning (via ZH) av vad som verkligen hände på fredagen och vad vi kan vänta oss härnäst:

In a nutshell—okay, a coconut shell—this seems to be where we are:

1)  Greece was able to write off 100 billion euros worth of debt in exchange for a 130 billion rescue package of new debt, of which Greece itself will receive 19%, or about 25 billion, so that it can continue to operate as an ongoing concern.  Somehow Greece is in a better position than before, with more debt and less sovereignty and still—by virtue of sharing a common currency—trying to compete toe-to-toe with the likes of Germany and the Netherlands, kind of like being the Yemeni National Basketball team in an Olympic bracket that includes the US, Spain and Germany.  At least a “within the euro” default prevented bank runs in Portugal, Spain, Italy et al.

2)  As a result of the bond haircuts, Greece has many pension plans that can no longer even pretend to be viable, at least according to the original contracted scheme, but pensionholders still working can take heart in the fact that their current wages will be cut, too.

3)  CDS buyers will have to sweat bullets, jump through hoops, and be forced to endure every cliche known to man, but they might end up getting something for all their trouble, provided their counterparty is solvent and that counterparty itself is not heavily exposed to an insolvent party or a NTBTF institution, otherwise known as a Lehman Brothers.  Expect the legal profession to be the prime beneficiary of this “event”, as any new CDS contract will be at least a hundred pages of boilerplate longer in the future.

4)  Good luck to any less than AAA rated sovereign who wants to issue debt from now on out.  That contracts can now be unilaterally abrogated, as Greece’ bonds were with the retro-CACs, bodes ill for attractive pricing from here on out.  Peripherals in the EU will suffer most, as they face the added indignity of being subordinated to the ECB at any point the ECB chooses to exercise its divine right of seniority.  The thing that used to be called the risk free rate no longer exists.  Bill Sharpe take note.

5)  One hundred billion euros worth of perceived wealth evaporated.  That can not be a good thing for a Eurobanking system already capital short, as it raises leverage (quick back of the envelop calculation) by about 6% across the board.  It also will not make the interbank market any more trusting, thus increasing the likelihood of perpetual LTRO.  LTRO lll looks to arrive sooner than QE lll.

6)  With the drawn-out Greek event and the LTRO, Europe might believe it has firewalled the system for at least three years and limited damage to Greece and Portugal (who will likely undergo a similar default by the 3rd quarter).  LTRO-provided liquidity, it is hoped, will lower market rates enough in Spain and Italy so that those countries can meet sovereign bond obligations and both service existing debt and issue new debt.  When the LTRO expires in 2015, “hopefully” something called organic growth will have taken over in countries imposing severe austerity measures on their public sectors, so that debt servicing becomes easier.  Organic growth obviously is something that comes in a can, a can which has been kicked out to 2015.

7)  As Europe now speaks increasingly of greater EU financial integration, Sarkozy’s poll numbers will be the victim and a less EU friendly individual will likely win the upcoming election.  Since France and Germany fortunately have a long and storied history of being the best of friends, and no one in either country would ever pander to nationalist sentiments, this shouldn’t present a problem.

8)  Given how much angst was caused by the drawn out Greek affair, the Spanish leader knows he has enormous leverage with EU leadership and he can continue to do what he has been doing with regard to ignoring the deficit targets demanded/suggested by the EU.  The EU might well bark at him, but they cannot afford to bite at this time.  Muchos gracias, Greece.

På torsdag får vi redan på om Grekland har lyckats hitta tillräckligt många innehavare av statspapper som accepterar en ‘frivillig’ nedskrivning av värdet med omkring 70% så att S&P kan fortsätta att kalla det för en ‘selektiv default’ eller inte. Av de senaste rapporterna att döma så verkar det dock som vi kan vänta oss en hel del turbulens i veckan.

Standard & Poors meddelar på måndagskvällen att Grekland blir det första Euroland som belönas med kreditbetyget SD, ‘Selective Default’. Inte oväntat så är det landets retroaktiva införande av sk CACs (collective action clauses) som retroaktivt försämrar obligationsinnehavarnas villkor som ligger bakom sänkningen.

Här är ett utdrag (via ZH):

We lowered our sovereign credit ratings on Greece to ‘SD’ following the Greek government’s retroactive insertion of collective action clauses (CACs) in the documentation of certain series of its sovereign debt on Feb. 23, 2012. The effect of a CAC is to bind all bondholders of a particular series to amended bond payment terms in the event that a predefined quorum of creditors has agreed to do so. In our opinion, Greece’s retroactive insertion of CACs materially changes the original terms of the affected debt and constitutes the launch of what we consider to be a distressed debt restructuring. Under our criteria, either condition is grounds for us to lower our sovereign credit rating on Greece to ‘SD’ and our ratings on the affected debt issues to ‘D’.

We do not generally view CACs (to the extent that they are included in an original issuance) as changing a government’s incentive to pay its obligations in full and on time. However, we believe that the retroactive insertion of CACs will diminish bondholders’ bargaining power in an upcoming debt exchange. Indeed, Greece launched such an exchange offer on Feb. 24, 2012.

S&P varnar samtidigt för att om landet inte lyckas få tillräckligt många innehavare av statsobligationer att gå med på det ‘erbjudande’ om byte som man lagt fram så kan det leda till en ren default.

If a sufficient number of bondholders do not accept the exchange offer, we believe that Greece would face an imminent outright payment default. This is because of its lack of access to market funding and the likely unavailability of additional official financing.

Som vi talat om så många gånger tidigare så är allt detta givetvis bara ett spel för gallerierna. Med de villkor som obligationsinnehavarna erbjuds så är detta givetvis inget annat än en solklar default, oavsett hur många som accepterar ‘erbjudandet’. Att bankerna gör allt för att undvika att Greklands ‘erbjudande’ skall klassas som en ren efault för att inte utlösa alla utställda CDS-derivivat kan ju tom en 3-åring räkna ut.

Här är ett mycket sevärt inslag från BBCs Newsnight som handlar om hur det gick till när grekiska politiker fick hjälp av Goldman Sachs för drygt 10 år sedan för att trolla bort skulder på 2,8 miljarder euro för att möta Maastricht-kraven.

Att banker som Goldman Sachs gör vad precis som helst för att tjäna pengar är knappast något som läsare av denna blogg behöver påminnas om. Vad som dock kan vara intressant att lägga på minnet är hur välkänd greklands swap-transaktion med Goldman verkligen var och att Eurostat och andra regeringar, som t ex Tyskland som nu klagar över hur Grekland ‘fuskade sig in eurozonen’, var väl medvetna om transaktionen.

Dagens politiker är givetvis minst lika benägna att se mellan fingrarna som de som för 10 år sedan medvetet valde att ignorera Greklands swap-transaktion med Goldman Sachs. De vet att skeppet håller på att sjunka men kommer utåt sett att fortsätta att hålla god min för att de sovande människorna skall tro att det kommer att ordna sig.

Nattens besked om att Grekland får sitt andra ‘räddningspaket’ kom knappast som en störreöverraskning för någon. Inte minst gamle Madoff som ser på hur världens ‘ledare’ låter sitt gigantiska pyramidspel växa utan att befolkningen har en susning om vad som sker och vad som väntar runt hörnet i form av en oundviklig nollställning av systemet.

Det stor utom alla tvivel att Grekland i praktiken redan befinner sig i en konkurs och omöjligt kan återgå till ett budgetöverskott 2013 (försök att inte skratta), som EUs propagandamaskin nu spottar ut sig för att vilseleda befolkningen ytterligare en gång. Lika tveklöst är det att t ex USA med sin verkliga statsskuld på över 100 biljoner dollar (och som gjorde av med sin senaste biljon pårunt 7 månader) ALDRIG kommer att kunna betala av sin statsskuld mätt i dagens dollarvärde.

Jag vet mycket väl hur svårt det är att inte ryckas med och följa alla galenskaper minut för minut. Min personliga rekommendation är dock att i den utsträckning det är möjligt försöka koppla bort sig mentalt från det som just nu sker. Vad jag menar är att det är en skillnad på att hålla sig uppdaterad och att påett känslomässigt och mentalt sätt ‘ryckas med’ och låta ens liv domineras av alla dessa galenskaper. 

De flesta läsare av bloggar som denna känner inte bara till handlingen i stort utan framförallt hur filmen kommer att sluta. Mer eller mindre. Exakt vilka länder som kommer att följa efter Grekland innan nollställningen är i det större perspektivet ganska ointressant. 

Att en större konflikt, sannolikt med ett epicentrum i Iran, kryper allt närmare är desto mer allvarligt och givetvis värt att hålla koll på. Samtidigt är det ingenting som vi kan göra något åt.

Fann själv följande ord värda att reflekteraöver:

En del saker är ‘faktum’. De existerar och det spelar ingen roll hur mycket motstånd man än gör för det finns ingenting man kan göra för att ändra dem. Ändra det som verkligen går att ändra, men acceptera samtidigt omständigheter och situationer som inte går att förändra som de är utan att ödsla mental eller fysisk energi på att försöka ändra det som inte kan ändas.

Genom acceptens kommer ‘involverad avskildhet’. Förmågan att njuta av livets alla positiva aspekter, samtidigt som man låter det negativa flöda igenom utan motstånd och utan att det påverkar en.

Om det finns något som politiker föredrar merän något annat, så är det att skjuta upp problem. Och gärna på ett sådant sätt att man kan lämpa över dem på sin motståndare så att man istället skylla på dem.

Att grekiska politiker igår valde att ‘sparka till burken’ och skjuta upp den oundvikliga statsfinansiella konkursen är därför knappast en överraskning. Trots våldsamma protester (som skulle kunna urarta rejält när som helst) mot det nya ‘räddningspaketet’ så är de väl medvetna om att oroligheterna i landet på kort sikt skulle bli än värre om man skulle välja att ta den ‘beska medicinen’ redan nu.

Det är oerhört lätt att ryckas med och följa detta konstanta nyhetsflöde av galenskaper som sker i framförallt Europa och USA, men vi får inte glömma av att sett i ett större perspektiv så är detta inget annat än ‘brus’. Alla skulle vi må bättre av att bara koppla bort från bruset och istället lyfta blicken.

Vi har länge talat om den kommande finansiella tsunamin och nollställningen och ALLT som just nu sker mitt framför våra ögon bara bekräftar detta faktum. Det finns faktiskt egentligen inte så mycket som behöver tilläggas. 

Mvh,

Finansiella Insikter

PS. Har haft en hel del att stå i den senaste tiden så har tyvärr inte haft möjlighet att uppdatera bloggenså mycket som jag önskat. Har dock försökt uppdatera twitter-flödet med de händelser som jag tycker är relevanta att ha koll på ur det gigantiska nyhetsbruset

S&P avslutar sitt europeiska ‘hit job’ med att sänka kreditbetyget för den europeiska ‘räddningsfonden’ EFSF till AA+ och passar samtidigt på att avisera att man kan tänka sig att sänka betyget ytterligare om man tvingas fortsätta sänka kreditbetyget för euroländer som Frankrike.

…if we were to conclude that sufficient offsetting credit enhancements are, in our opinion, not likely to be forthcoming, we would likely change the outlook to negative to mirror the negative outlooks of France and Austria. Under those circumstances we would expect to lower the ratings on the EFSF if we lowered the long-term sovereign credit ratings on the EFSF’s ‘AAA’ or ‘AA+’ rated members to below ‘AA+’.

In other words, as everyone but Europe apparently knew, the EFSF is only as strong as the rating of its weakest member. And now the rhetoric on how AAA is not really necessary for the EFSF, begins, to be followed by AA, next A, then BBB and finally how as long as the EFSF is not D-rated all is well.

Så kom den då till slut, S&Ps nedgradering av nio Eurozon-länder som man aviserade i början av december förra året. Det mesta bör givetvis vara diskonterat av marknaden vid det här laget, men det skall bli intressant att följa utvecklingen de närmaste dagarna.

Att Frankrike fick säga adieu till sitt AAA-betyg (och med negativa utsikter dessutom) var ingen högoddsare direkt, men alla hade kanske inte räknat med att Tyskland skulle klara sig helskinnade denna gången. Spanien sänktes till A, Portugal med två steg till skräpstatus (BB) och Österrike till AA+. Italien fick samtidigt se sitt betyg glida ner ytterligare två steg till BBB+, för övrigt samma betyg som Kazakhstan. Det bör ge en ganska stark hint om hur allvarligt läget är.

Frågan är nu hur nedgraderingen av framförallt Frankrike kommer att påverka kreditbetyget för ‘räddningsfonden’ EFSF, där beroendet av Tyskland nu blir allt större. S&P har lovat att återkomma till sitt kreditbetyg för EFSF, men även om Merkozy lyckas komma undan med en sänkning så kommer det sannolikt ändå att innebära stora svårigheter att få till den stora ‘hävstång’ man pratat om under en längre tid för att sätta upp en ‘brandvägg’ kring Italien och Spanien. Skulle S&P våga sig på en sänkning av kreditbetyget för EFSF kommer det inte bli roligt kan jag lova. En fingervisning om just detta är att Merkel i ett desperat uttalande redan på fredagen sa att EFSF inte behöver ett AAA-betyg. Jag säger som ZeroHedge, “um, wrong”.

Som vi talat om här tidigare så är det omöjligt för Tyskland att ensamt rädda Europa och även om jag är övertygad om att vi tills slut kommer att få se euroobligationer när Tyskland har fått igenom sina ändringar i EU-fördraget så kommer det ändå bara att köpa ytterligare lite tid. Det är allt. Även de som vägrar att inse verkligheten kan se att vi med stormsteg, relativt sett, närmar oss en oundviklig nollställning.

2012 kommer utan tvekan att bjuda på minst lika mycket politisk underhållning som 2011, men risken är dock överhängande att detta kan bli året då De Styrande får så stora svårigheter med att hålla illusionen vid liv att ett krig mot Iran blir nödlösningen. Sommar-OS i London och valår i USA talar visserligen för att man kommer att göra ALLT för att musiken inte skall tystna även det kommande året.

Vid lämpligt tillfälle kommer därför sannolikt sedelpressarna att åter gå varma (även om det givetvis redan pågår massiva injektioner av likviditet bakvägen via allehanda påhitt som t ex LTRO). Även om guld under 2011 ‘bara’ steg med drygt 10% räknat i dollar så kommer vi därför sannolikt få se en återgång till det ‘normala’ under 2012 med en uppgång runt 25%.

Önskar alla läsare ett gott nytt år och en god fortsättning. Ser även fram emot fortsatt kloka bidrag i kommentarsfältet.

Rekommenderar verkligen att lyssna till vad Kyle Bass från Hayman Capital har att säga i denna färska intervju (Klipp 1, Klipp 2). 

Kyle påpekar bl a att när länder i Europa, som nu kanske ser ut att ha en rimlig statsskuld i förhållande till BNP (som t ex Tyskland och även Spanien), tvingas kapitalisera sina banker så kommer skuldsättningen inte alls se så bra ut. Han nämner t ex att Tyskland då kommer att gå från drygt 80% till över 100% av BNP i statsskuld.

Kyle nämner även att han ser de stora uttagen från bankerna i den sk periferin med Grekland i spetsen (som ligger på en årstakt på drygt 20%) som det sista som föregår en betalningsinställelse. Han varnar även för att Japan, med en skuldsättning på över 220% av BNP, står näst på tur. Han nämner till och med att Japan är “the single most obvious thing I’ve seen in my adult life”.

För er som inte är så bekanta med Kyle så är han en mycket påläst och insiktsfull hedgefondförvaltare som främst gjort sig känd (och förmögen) genom att vara övertygad om och helt korrekt förutspå subprime krisen. Han har sedan en längre tid varit minst lika övertygad om att vi kommer att få se betalningsinställelser och avskrivningar av länders statsskulder.

Kyle Bass blev även välkänd (och populär) inom guldkretsar när han i våras rekommenderade universitetet i Texas att ta fysisk leverans av sitt guldinnehav (då han är väl medveten om hur mycket pappersguld som sålts). Kyle rekommenderade samtidigt universitetet att dubbla sin investering i guld under 2010, vilket har varit ett mycket bra råd minst sagt.

Hoppas att ni, precis som jag, hellre lyssnar till någon som tidigare haft rätt än någon som hela tiden haft fel och nu helt plötsligt påstår att de ‘vet’ vad som kommer att ske.