Finansiella Insikter

Regelbundna läsare vet att Finansiella Insikter har absolut noll förtroende för ekonomer, allra minst de med ett Nobel-pris på hyllan. Hoppas att ni också har insett att dessa herrar är 100% köpta och bara säger det som de blivit tillsagda, åtminstone offentligt. För om ni skulle råka få en pratstund på tu man hand så kanske de skulle få höra sanningen.

Det är i alla fall vad personer jag väljer att lyssna på säger. Personer som jag bedömer vara icke korrupta och dessutom förutsåg vad som nu utspelar sig. De noterar dessutom att dessa ‘köpta’ ekonomer allt oftare offentligt vågar säga det som de för flera år sedan bara sa privat. Slutsatsen man därför kan dra är att den verkliga sanningen är ÄNNU värre än vad dessa ekonomer nu säger offentligt.

Den ‘store’ Harvard-ekonomen Kenneth Rogoff, som har förflutet inom IMF och Federal Reserve, stod förresten för dagens underhållning med följande uttalande via Bloomberg:

There is a huge political commitment in Germany to continue. Even so, following the debt crisis, Europe looks like an “emerging economy”

Idag hade vi även ett bra exempel på desinformation från en svensk ekonom i Dagens Industri, även om det är på en helt annan nivå än alla dessa Nobelpris-ekonomer. I detta fallet var det Nordeas globala chefsekonom Helge Pedersen, en ‘tungviktare’ enligt DI, som sa att “en spekulativ bubbla verkar vara antågande”. Behöver knappast ens bemöta denna rappakalja, då vi flera gånger den senaste tiden behandlat just detta ämne och dess verkliga orsaker.

Vad som är intressant är att alla dessa personer tycks se bubblor överallt, men misslyckas med att se den gigantiska bubblan i statspapper. Men, som sagt, även om de känner till detta skulle de dock inte kunna säga sanningen.

Det fascinerande är att människor är totalt inkapabla att se bubblor när man väl befinner sig i dem. Det är inte förrän efteråt när bubblan har spruckit som man insåg att det var en bubbla. Något som vi även tar upp i Den kommande Finansiella Tsunamin. Det är ytterst få personer som kan se dessa bubblor och som dessutom kan/vågar uttala sig i media.

Här är ett utdrag från ett intressant inlägg som tar upp objektiviteten hos alla dessa ekonomer där man talar om en annan av våra favoriter, Larry Summers:

As a rising economist at Harvard and at the World Bank, Summers argued for privatization and deregulation in many domains, including finance. Later, as deputy secretary of the treasury and then treasury secretary in the Clinton administration, he implemented those policies. Summers oversaw passage of the Gramm-Leach-Bliley Act, which repealed Glass-Steagall, permitted the previously illegal merger that created Citigroup, and allowed further consolidation in the financial sector. He also successfully fought attempts by Brooksley Born, chair of the Commodity Futures Trading Commission in the Clinton administration, to regulate the financial derivatives that would cause so much damage in the housing bubble and the 2008 economic crisis. He then oversaw passage of the Commodity Futures Modernization Act, which banned all regulation of derivatives, including exempting them from state antigambling laws.

After Summers left the Clinton administration, his candidacy for president of Harvard was championed by his mentor Robert Rubin, a former CEO of Goldman Sachs, who was his boss and predecessor as treasury secretary. Rubin, after leaving the Treasury Department—where he championed the law that made Citigroup’s creation legal—became both vice chairman of Citigroup and a powerful member of Harvard’s governing board.

Over the past decade, Summers continued to advocate financial deregulation, both as president of Harvard and as a University Professor after being forced out of the presidency. During this time, Summers became wealthy through consulting and speaking engagements with financial firms. Between 2001 and his entry into the Obama administration, he made more than $20-million from the financial-services industry. (His 2009 federal financial-disclosure form listed his net worth as $17-million to $39-million.)

FinanceAndEconomics.Org har nyligen publicerat ännu ett intressant inlägg där man tar upp hur Federal Reserves oändliga kvantitativa lättnader kommer att leda till ett dollarras de kommande månaderna och ett definitivt slut för obligationsbubblan, med stigande räntor som följd.

Noterade också att man räknar med en fortsatt förstärkning av yuanen, som faktiskt redan har börjat stiga de senaste veckorna, och att detta kommer att pressa upp råvarupriserna ytterligre.

Regelbundna läsare kommer troligtvis känna igen mycket av det som tas upp, men är ändå mycket läsvärt då det är så välskrivet.

Widening deficits and rising Treasury yields – the tide turns

US Treasury bond prices topped out at the end of September, and since then they have fallen sharply. The yield on the 10-year bond has risen from 2.4% to 3.4%, which is the break in the trend that those who believe bonds are in a bubble were looking for. Much of this rise in yields was after Congress agreed to extend the Bush tax cuts, prompting rumours that US sovereign debt might be downgraded by the rating agencies, given upward revisions to the budget deficit.

The extension of the Bush tax cuts could easily keep the budget deficit above $1.5 trillion for the next two years. To put this in context, Federal spending is to remain at about $3.7 trillion and tax revenue at about $2 trillion.  This is not a reasonable credit proposition for buyers of Treasuries and goes much of the way to explaining the rise in yields. Because Treasury yields are the principal determinant for all dollar borrowing, everyone needing dollar-denominated credit in 2011 should be very concerned that these rates are rising.

Furthermore, there are the other bits of bad news coming out of the US: a number of states are demonstrably bankrupt, as are individual towns, cities and counties.  The whole public sector is one insolvent mess. Would you really lend ten-year money to the government that presides over all this for only 3.4%? The private sector is in a fix as well. The banks have leant money with increasing carelessness since the early 1990s and have now lost more than their capital – though this has been concealed from us as a matter of expediency. Private individuals are unemployed, homeless or signed up for food stamps, and those that are not – well, many of them soon will be. It seems remarkable that any credible economist or investment strategist has the gall to forecast economic recovery in the foreseeable future.

It is against this background that the Bush tax cuts have been extended.  Tax cuts are a good thing, but more importantly than that there is still no attempt to deal with excessive public sector spending. Politically, spending cuts get more and more difficult the deeper America sinks into its insolvent mire.  The politicians have had no option but to say that government deficits will reduce when the economy recovers, giving them the excuse for not cutting spending. That is why they extended the Bush tax cuts. Together with the $600bn QE2, the politicians see it as a one trillion-plus boost to the economy. If only it were so simple.

Actually, QE2 is about the Fed printing money to buy new Treasuries, because there are no other buyers at these yield levels without the underwritten guarantee of the Fed.  It saves the politicians from addressing reality because this new money can be found for Medicare, social security, welfare handouts and defence, all of which might otherwise be cut.

While finding it virtually impossible to restrict these vital spending commitments, the politicians are also unable to increase tax revenues.  The political imperative, to clobber the rich, will actually reduce tax receipts below expectations, as the experience of history has proved.  And rescinding the Bush tax cuts would have been counterproductive, by draining money away from the productive private sector for the benefit of the unproductive public sector. This must be obvious to all but those blinded with Keynesian myopia, since even the politicians seem to understand this point.  But they dare not take this chain of thought any further and address actual spending. Rather, they leave it to those clever guys at the Fed and their financial magic.

The truth is that economic energy lost in public sector bureaucracy and economic misdirection can only be made up by borrowing from abroad or by printing money. If overseas lenders are unwilling to lend, that leaves monetary inflation, which will only work for so long as the public does not understand what is happening to money’s value. It is an attempt at economic sustainability through monetary debasement.

Therein is the problem. In the coming months the wider American public will become increasingly aware that all this printing of money is just pushing up prices.  QE1 was sold as a one-off emergency measure not to be repeated, a response to the financial crisis and to stop it becoming an economic one.  Bond investors must now suspect that QE2 is more about funding the deficit than anything else.  Indeed, the only reason Treasury yields have been so conveniently low is the Fed has rigged the market by buying Treasuries and mortgage bonds to keep them there.  Imagine the cost, and therefore the increase in the budget deficit if long-dated Treasuries were priced more correctly, perhaps at six to eight per cent.  It would become obvious to all that the US is firmly snared in a debt trap, where higher interest rates increase the deficit, requiring yet higher bond rates to justify the extra default risk, and so on. Hence the fear of the rating agencies’ credit revisions, and that is what the market is beginning to understand.

Bernanke is an economist, not a market man, so there is a possibility he is unaware the tide in the market has actually turned.  He may temporarily take comfort from the increasing steepness of the yield curve, which makes it profitable for banks to buy Treasuries financed by short-term funds, bolstering their capital.  But as the money flows out of the dollar he will soon find the Fed is alone as a long-term buyer of Treasuries.  That would cause serious damage to inflationary expectations. Bernanke, the economist, will strongly resist raising interest rates, perhaps denying the presence of inflationary pressures much as he is today, or perhaps blaming rising commodity prices on demand from the BRICS rather than debasement of the dollar.  The cost of such obduracy will be a sharply lower dollar, adding further to price inflation expectations and eventually forcing interest rate rises on the Fed, who will always reluctantly raise them too little too late.

The timing and extent of this dollar weakness depends partly on the Chinese.  China’s own difficulty is also price inflation, and the prime contributor is the yuan currency peg.  China will have no alternative, if she is to control inflation, to raising her exchange rate.  Since China is now the principal source of demand for a most commodities, a rising yuan will lead to yet higher commodity prices in dollar terms.

It is now becoming a case of when, rather than if, the revaluation of the yuan happens. We can expect this to be a major currency event, triggering yet more selling by other foreign dollar holders.  And to judge the degree of dollar weakness, we must look at those raw material and commodity prices, and not other paper currencies, which have their own economic baggage to contend with.

So when the dollar plummets in the coming months, in commodity terms at least, the inflationary pressures will rack up, exposing the folly of Bernanke’s theoretical economics of zero interest rates, QE1 and QE2.  The end of the Treasury bubble signals the end of one interest rate era and the beginning of the next.  The highly indebted and those relying on further dollar borrowing will be unfortunately crushed.  The tide has indeed turned.

ZeroHedge gör oss uppmärksamma på att USAs statsskuld nu passerat 14 biljoner dollar, eller 14,025,215,218,708.52 dollar för att vara exakt (per den 31 december 2010).

Eftersom lånetaket ligger vid 14,294,000,000,000 dollar och med en utgivning på 125 mljarder dollar i obligationer i månaden så kommer den amerikanska staten knappt att klara sig till slutet av mars. Det innebär att politikerna mycket snart kommer att behöva påbörja diskussionerna om att höja lånetaket igen för att undvika att kaos bryter ut.

För att påminna oss om hur mycket en biljon (trillion) dollar verkligen är har jag inkluderat lite av en ‘klassiker’ nedan.

What does a trillion dollar look like?

We’ll start with a $100 dollar bill. Currently the largest U.S. denomination in general circulation. Most everyone has seen them, slighty fewer have owned them. Guaranteed to make friends wherever they go.

A packet of one hundred $100 bills is less than 1/2″ thick and contains $10,000. Fits in your pocket easily and is more than enough for week or two of shamefully decadent fun.

Believe it or not, this next little pile is $1 million dollars (100 packets of $10,000). You could stuff that into a grocery bag and walk around with it.

While a measly $1 million looked a little unimpressive, $100 million is a little more respectable. It fits neatly on a standard pallet…

And $1 BILLION dollars… now we’re really getting somewhere…

Next we’ll look at ONE TRILLION dollars. This is that number we’ve been hearing so much about. What is a trillion dollars? Well, it’s a million million. It’s a thousand billion. It’s a one followed by 12 zeros.

Ladies and gentlemen… I give you $1 trillion dollars…

Notice those pallets are double stacked.
…and remember those are $100 bills.

Den alltid lika klarsynte historieprofessorn Niall Ferguson vid Harvard universitet delar i följande presentation med sig av sin syn på varför imperier faller samman och avslutar med följande:

The United States is on a completely unsustainable fiscal course with no apparent political means of self-correcting.

En del av er kanske noterade att Bloomberg News har lämnat in en stämningsansökan mot den Europeiska centralbanken ECB för att centralbanken inte vill lämna ut dokument som beskriver hur Grekland med hjälp av derivat lurade skjortan av omvärlden om hur det stod till med statsfinanserna. Bloomberg News menar att om dokumenten skulle släppas skulle det kunna försvåra för andra stater att göra något liknande i framtiden.

Greklands agerande är dock inget unikt. Det talas om att många länder, inte minst de så kallade grisarna, använt sig av liknande knep, om ej i samma omfattning omfattning, för att kunna klara av kraven på t ex budgetunderskott i samband med inträdet till Euron. Lehman Brothers använde sig också av dessa derivat knep för att lura omvärlden om hur det stod till med räkenskaperna, vilket vi skrivit om tidigare.

Inte för att vi behöver mer bevis för att hela det finansiella systemet är fullständigt korrupt, som vi talat om så många gånger tidigare, men det faktum att ECB väljer att hemligstämpla denna information är uppseendeväckande. Det skall bli intressant att se hur ECB bemöter Bloombergs argument.

Men det finns givetvis en anledning till att ECB säger nej. Skulle denna information bli allmänt känd skulle detta göra det ännu svårare att hålla pyramidspelet vid liv. Ett pyramidspel som är helt och hållet beroende av förtroende host allmänheten.

Ni kommer kanske ihåg hur Federal Reserve stretade emot och inte ville avslöja vilka mottagarna var av flera biljarder med dollar. Till slut gick det inte att komma undan längre och informationen som släpptes bekräftade de misstankar som många haft. Det visade sig att Fed till och med agerade bank åt Harley Davidson! Ingen kan påstå att det finansiella systemet skulle braka ihop om inte Harley Davidson skulle överleva. Detta visade istället på hur eliten agerar i det dolda och att det inte längre finns några regler som gäller utan det är personer med de rätta kontakterna (eller mutorna) som får som de vill. Korruption med andra ord. Många menar dessutom att Fed ‘städade upp’ dokumenten innan de släpptes och att den verkliga sanningen är ännu värre. Skulle inte förvåna mig det minsta.

Hur som helst, här är ett utdrag från Bloomberg angående dess stämning av ECB:

Bloomberg News filed a lawsuit against the European Central Bank, seeking the disclosure of documents showing how Greece used derivatives to hide its fiscal deficit and helped trigger the region’s sovereign debt crisis.

The lawsuit asks the European Union’s General Court in Luxembourg to overturn a decision by the ECB not to disclose two internal documents drafted for the central bank’s six-member executive board in Frankfurt this year. The notes show how Greece used swaps to hide its borrowings, according to a March 3 cover page attached to the papers obtained by Bloomberg News.

ECB President Jean-Claude Trichet withheld the documents after the EU and International Monetary Fund led a 110 billion- euro bailout ($144 billion) for Greece. The dossier should be disclosed to stop governments from employing the derivatives in a similar way again and to show how EU authorities acted on information they had on the swaps, according to the suit, filed by Bloomberg Finance LP, the parent of Bloomberg News.

Och här är en kommentar från Jim Sinclair:

For the times we have found Bloomberg lacking, let’s say bravo to the following.

The answer is that Greece did the 105 swap like Lehman and every other financial institution. Clean all the crap off your balance sheet before the year end and buy it back two weeks into January of the New Year. That is called kiting losses (deficits in this case) and was considered illegal before OTC derivatives were invented, which are all frauds anyway.

By the way, kiting losses is still illegal, but I imagine FASB sold out on that as well.

King World News har intervjuat den alltid lika kloke och sympatiske James Turk från GoldMoney.

Även om det Turk säger inte direkt är en överraskning, så är det ändå alltid intressant att höra vad han anser om utvecklingen för guld, silver och det finansiella systemet.

Regelbundna läsare vet att Turk har en utomordentlig känsla för marknaden och hör till de få som mer eller mindre helt tajmat den senaste tidens uppgång för silver.

Här är hela intervjun:

Rising interest rates along with the surge in commodity prices that we have been seeing in the back half of this year is writing on the wall that hyperinflation is very near. If anyone needs further proof just look at what QE2 is already doing. The Fed is turning government debt that the market doesn’t want into currency which is the cause of all hyperinflation.

2010 was another good year for the precious metals. Although we still have two weeks to go, gold will be up for the tenth year in a row against the dollar. The significant change this year is that a lot more people are paying attention to gold’s rise. Because we are in stage II of a bull market now, as I said, you are seeing many more people take notice of both gold and silver’s rise. The continuing talk about gold being in a bubble is complete nonsense, the stage III speculative phase is still far into the future.

The theme for the balance of this year and into next will be determined accumulation of physical gold and silver. The reason for that is that the drivers for gold and silver remain the same, monetary problems around the world. Individuals and institutions need a safe haven because of all of the monetary turmoil as well as ongoing crises. With physical gold and silver they know their money is safe.

The interesting point Eric is that I think all of these crises are going to come to a head in 2011. So far they have been developing serially, but everything is shaping up for a big bang. The reason is that debt holders are finally waking up to the risks and demanding higher interest rates, which is something over-leveraged debtors cannot afford to pay.

So the way I see it, we need gold and silver now more than ever, which is the same message the mining shares are telling us. The strong accumulation that we are seeing in the mining shares bodes well for next year in terms of performance both for the metals, but in particular the mining shares.

Har ni också noterat de våldsamma oroligheter som utspelat sig på flera håll i Europa den senaste tiden? Även om regelbundna läsare knappast är förvånade, så är det alltjämt en skrämmande utveckling som vi bevittnar. Just nu är människor bl a upprörda över en senarelagd pension. Kan ni föreställa er vad reaktionerna kommer att bli när de kommer att få reda på att det inte finns några pensionspengar kvar överhuvudtaget.

Det finansiella och ekonomiska sönderfall som vi talat om här ganska länge kryper onekligen allt närmare, även om det kan dröja ytterligare ett par år. Sannolikt kan vi förvänta oss en successiv upptrappning och en spridning av dessa våldsamheter till andra delar av Europa och senare även till USA framöver.

Nedan finner ni vykort från Italien och Grekland hämtade från bloggrannen Vidsynt.

Diagrammet nedan är hämtat från James Turks senaste inlägg på FGMR.com med titeln ‘Numbers Don’t Lie’, där han beskriver varför vi kan förvänta oss hyperinflation i USA. Diagrammet gör det tämligen uppenbart.

Raset för amerikanska obligationer, som vi skrev om i helgen, fortsatte under tisdagens handel. Efter att Federal Reserve presenterat sitt FOMC besked, som inte bjöd på några större överraskningar, intensifierades raset. 10-åringen stängde på hela 3,46%. Goldman Sachs kablade ut att man nu tror att Fed kommer att köpa statspapper för ytterligare 400 miljarder dollar under 2011, vilket sannolikt spådde på raset. Nedan är en graf över 30-åringen.

Här är ett utdrag från Dan Norcinis kommentar till obligationskollapsen:

The speed at which the bond market is breaking down is startling. The problem with markets which begin to act like this is that oftentimes that selling begins to feed on itself and a frenzy to unload commences. It may or may not happen to the bonds but the risk is there.

Vissa kommentatorer försökte tydligen förklara bort de stigande räntorna med att marknaden förväntar sig en återhämtning. Snacka om löjeväckande. Under dagen kom statistik som inte överraskande visade att producentpriserna i USA steg mer än väntat. Guldkartellen passade därför på att trycka till guld och silver som de alltid gör för att sabotera för guldet roll som inflationsbarometer.

Håll i hatten för det kommer bli rejält turbulent framöver.

Kreditvärdingsinstitutet Moody’s varnade på måndagen för ökad en ökad risk för så kallade ‘negativa utsikter’ för USAs AAA betyg de kommande 2 åren. Som många läsare vet så har det sedan länge bara varit en tidsfråga innan USA förlorar sitt AAA betyg.

Som vi skrivit om tidigare så är anledningen till att Moody’s och de andra kreditvärdingsinstituten envisats med att hålla fast vid AAA betyget att de är korrupta och kontrolleras av intressen som vill hålla illusionen vid liv. Detta är något som den största långivaren Kina har varit oerhört tydlig med. För inte så länge sedan sänkte även Kinas största ratinginstitut USAs kreditbetyg, vilket USA dock självklart valde att vifta bort. Frågan är hur länge de kommer att komma undan.

Här är en träffsäker kommentar från ZeroHedge:

And now for some woefully overdue attempts at regaining credibility from farce agency Moody’s, which after realizing that US debt may soon hit $16 trillion has noted that the US tax package increases the likelihood of negative outlook on the US AAA rating in next 2 years. What is worrisome, is that Moody’s apparently did not get their Christmas bribe from Wall Street/the Administration, and actually dares to speak the truth: “Moody’s says tax package’s negative effects on government finance likely to outweigh positive effects of higher growth.” As the announcement has pushed the DXY even lower, expect semi-formal validation that America will soon be insolvent to result in yet another surge in stocks.