Finansiella Insikter

De nu löjligt undervärderade PM-bolagen har på nytt uppmärksammats av en rad bloggare de senaste dagarna, inte minst Dan Norcini som med en graf visar att det nu har tagit närmast skrattretande proportioner. Jim Sinclair har också tagit upp ämnet på sin blogg och är, inte helt överraskande, av samma åsikt som Dan.

En del tror dock på ytterligare nedgångar för gruvorna (och fortsatta uppgångar för metallerna) innan vi kan få se en vändning. Det som nästan alla verkar vara överens om dock är att det bara är en tidsfråga innan gruvorna tar ett rejält skutt upp och tar igen för förlorad tid. Den stora frågan för otåliga gruvinvesterare är dock NÄR detta kommer att ske.

Här måste jag göra läsare besvikna som hade hoppats att jag skulle ge närmare besked. Många har försökt, men de allra flesta har misslyckats.

Vad jag däremot skulle vilja tala om är en insikt som jag fick serverad i samband med en paneldiskussion vid GATAs guldkonferens nyligen, nämligen att den stora och explosionsartade uppgången för gruvbolagen kom först perioden EFTER att guld hade nått sin topp kring 850 dollar och hade börjat sin resa ner. Man drog en parallell med Nasdaq bubblan och pekade på att många småsparare som på 70-talet missat tåget bara låg och väntade på att få ‘hoppa på’ och så fort guldet föll tillbaka så hoppade småspararna på gruvbolagen och drev upp priserna till astronomiska höjder.

Jag säger inte att historien kommer att upprepa sig men, som Mark Twain sa, det är inte alls omöjligt att den kommer att rimma. Det är alltså inte orimligt att förvänta sig att metallpriserna kan komma att fortsätta att stiga och att vi så småningom når en psykologisk gräns där investerare som känner att de totalt missade uppgången för metallerna kommer att kasta sig över de undervärderade gruvorna. Återigen, det är dock nästan omöjligt att förutsäga exakt när detta kommer att ske. Min personliga gissning är dock att vi är nära.

Läste ett mycket intressant inlägg för drygt ett år sedan (som jag dessvärre inte kan hitta nu) där någon hade gått igenom gamla tidningsklipp från 70-talet för att få lite insikter om hur investerare agerade på den tiden. Om jag inte missminner mig så drog man bl a slutsatsen att guld behövde stiga till åtminstone 1800 dollar innan allmänheten skulle få upp ögonen för guld och guldgruvor på riktigt. Som ni vet så är vi redan där, vilket ytterligare stärker min känsla om att vi är nära den stora uppgången för gruvbolagen.

Avslutningsvis skulle jag rekommendera att läsa följande inlägg skrivet av mäklaren Michael Ballanger vid Union Securities, en investerare som varit med ett tag. Fann följande stycke extra intressant:

As we approach the autumn of 2011, it is obvious to old warhorses like me that it is NEVER “different this time” in that you cannot have the 30-year median P/E for gold stocks of 32 contract to 13 without a “reversion to the mean” occurring some time in the not-too-distant future.

Precis som Ballanger säger så är det i princip ALDRIG ‘annorlunda den här gången’. Investerare KOMMER att flockas till gruvorna återigen. Det är bara det att vi inte vet exakt när. Har man bara stort tålamod (och inte följer börsen varje dag, vilket tar på nerverna) så kommer man att bli RIKLIGT belönad med nytryckta fiatpengar, som det sedan gäller att konvertera till fysiskt guld innan nollställningen.

Related posts:

1. Dan Norcini om utvecklingen för silver och gruvorna
2. Mer klassiska knep för att sätta press på guld och silver
3. Guld och silver fortsätter resan uppåt utan större entusiasm – mycket positivt
4. Dagens graf: Investerares exponering mot guld och guldgruvor
5. James Turk: Dollarn hänger vid ett stup, short squeeze i silver fortsätter