Finansiella Insikter

Uppföljaren till Meltup från National Inflation Association (NIA). Skrämmande. Måste ses!

Rekommenderar att läsa följande Bloomberg-krönika från ingen mindre än John Hathaway, Tocqueville Asset Management. Som regelbundna läsare av denna bloggen vet så föredrar jag att lyssna på vad personer som förutsåg krisen har att säga, än de som inte hade en susning och nu pratar i media om vad som kommer näst. John hör till de få investerare som med rysande precision förutspått finanskrisen och inte oväntat rekommenderat guld och silver.

Gold Will Outlive Dollar Once Slaughter Comes: John Hathaway

The world’s monetary system is in the process of melting down. We have entered the endgame for the dollar as the dominant reserve currency, but most investors and policy makers are unaware of the implications.

The only questions are how long the denouement of the dollar reserve system will last, and how much more damage will be inflicted by new rounds of quantitative easing or more radical monetary measures to prop up the system.

Whether prolonged or sudden, the transition to a stable monetary system will become possible only when the shortcomings of the status quo become unbearable. Such a transition is, by definition, nonlinear. So central-bank soothsaying based on the extrapolation of historical data and the repetition of conventional wisdom offers no guidance on what lies ahead.

It’s amazing that there is no intelligent discourse among policy leaders on the subject of monetary rot and its implications for the future economic and political landscape. Until there is fundamental monetary reform on an international scale, most economic forecasts aren’t worth the paper on which they are written.

Telltale signs of future trouble aren’t hard to spot. Only a few months ago, Federal Reserve Chairman Ben Bernanke and a chorus of other high-ranking Fed officials were talking about exit strategies from the U.S. central bank’s bloated balance sheet and the financial system’s unprecedented excess liquidity. Now, those same officials are talking about pumping more money into the system to stimulate growth.

Risky Targets

And they’re not alone: Six months ago, the chief economist of the International Monetary Fund, Olivier Blanchard, suggested that raising inflation targets to 4 percent from 2 percent wouldn’t be too risky.

This sort of talk must grate on the nerves of our trading partners, China, India, Russia and others, who have accumulated pyramids of non-yielding Treasury debt. No haven there. Return- free risk may be a better way to put it. And bickering among central bankers over currency manipulation and rising trade tensions doesn’t exactly reinforce one’s confidence in a scenario of sustained economic growth and a return to prosperity.

The prospects for an orderly unwinding of the extreme posture of global monetary policy are zero. Bernanke, Jean- Claude Trichet and Mervyn King, his counterparts in Europe and the U.K. respectively, are huddling en masse upon the most precarious perch in the history of monetary affairs. These alleged guardians of monetary stability, in their attempts to shore up the system, have simply created the incinerator for paper money. We are past the point of no return. Quantitative easing may well become a way of life.

No Freak Occurrence

The consensus investment view seems to be that the credit crisis of 2008 was a freak occurrence, unlikely to repeat. That is wishful thinking. Monetary policy has painted itself into a corner. Based on our present course, there will be more bubbles and more meltdowns.

Financial markets and institutions sense trouble, as reflected in the flight to supposedly safe assets such as Treasuries and corporate-debt instruments with paltry yields, as well as the reluctance to lend by commercial banks. We are stuck in an epic liquidity trap. The irony is, if global central banks succeed in creating inflation, the value of these safe assets will be destroyed. It is a slaughter waiting to happen.

In the pedantic mentality of central bankers, their playbook creates just the right amount of inflation. As inflation accelerates, consumers will spend to get rid of their dollars of diminishing value and spur the economy. Once consumers start spending, it will be time to raise interest rates because a solid foundation for prosperity will have been established, they say.

Slender Thread

But whatever the playbook promises, the capacity of financial markets to overshoot can’t be overestimated. The belief among policy makers and financial markets in the possibility of this sort of fine-tuning is preposterous, but it is the slender thread on which remaining investment and business confidence rests.

The breakdown of the monetary system will be chaotic. When inflation commences, it will be highly disruptive. The damage to fixed-income assets will seem instantaneous. Foreign-exchange markets will become dysfunctional. The economy will become even more fragile and unpredictable.

Gold is an imperfect, but comparatively reliable, market gauge for the extent of current and future monetary destruction. The recent acceleration in the dollar price of the metal to $1,381, a record high in nominal terms, coincided with talk of a new round of quantitative easing and highly visible discord among major nations on trade and currency-valuation issues.

Naysayers’ Bubble

Naysayers point to gold’s price and see a bubble, without understanding that the only acceleration that is taking place is in the rate of decline of paper currency. The Fed is organizing an attack on the dollar’s value, believing that this is the most expedient way to defuse deflationary market forces. The man in the street is unaware, a perfect setup. Inflation can only be successful when the public doesn’t see it coming.

The sudden torrent of commentary on gold isn’t the sign of a bubble. Anti-gold pundits provide a great service to those who grasp this historical moment: They facilitate the advantageous positioning of the one asset most likely to be left standing when the dust settles.

(John Hathaway is a managing director of Tocqueville Asset Management LP in New York. The opinions expressed are his own.)

Financial Times har gjort sig kända bland guldinvesterare som den tidning som sprider mest anti-guld propaganda. Därför är det sannolikt med blandade känslor som guldinvesterare världen över nu kan läsa en artikel i samma tidning som minst sagt är mycket positivt inställd till guld som investering.

Här är ett urklipp från artikeln i FT:

The recent gold price rally is the first stage of a multi-year bull market that will drive the gold price to at least $2,000 an ounce by 2015. A mixture of economic factors and innovations in how institutions can purchase the metal have moved prices. But the biggest driver of gold prices is yet to come.

Artikeln fick GATA, som är den organisation som har varit drivande i kampen om att avslöja manipulationen av guld och silver att ironiskt utbrista: “Yikes! Time to sell? FT publishes commentary favorable to gold.”

Den amerikanska BNP-tillväxten för det tredje kvartalet hamnade på 2,0% i årstakt, helt enligt förväntningarna. Även om siffran var enligt förväntningarna är den mycket svag i förhållande till tidigare konjunkturcykler, dvs den bekräftar att det inte är fråga om någon ‘återhämtning’.

Uppgången bestod dessutom till skrämmande stor del av lageruppbyggnad, vilket gjorde den ännu blekare. Federal Reserve har därmed inga problem att hitta ursäkter för att fullfölja sitt QE-paket på onsdag i nästa vecka.

Jim Sinclairs kommentar till BNP-siffran säger allt:

1.4% of the GDP growth of 2% was inventories. That is scary.

Priset på guld steg och dollarn föll på torsdagen sedan det framkommit uppgifter om att Federal Reserve skickat ut en enkät till bland annat sina så kallade ‘primary dealers’ (banker som bl a agerar återförsäljare av statspapper) för att ta reda på deras förväntningar på hur mycket statspapper Federal Reserve kommer att köpa de kommande sex månaderna samt vilken effekt köpen väntas få på räntorna.

Här är ett urklipp ur en artikel från Bloomberg:

The New York Fed survey, obtained by Bloomberg News, asks about expectations for the initial size of any new program of debt purchases and the time over which it would be completed. It also asks firms how often they anticipate the Fed will re- evaluate the program, and to estimate its ultimate size.

Detta är smått chockerande uppgifter och ZH har som vanligt en mycket träffsäker kommentar:

This is nothing short of a stunning indication of three things: i) that the Fed is most likely completely paralyzed due to the escalating confrontation between the Hawks and the Doves, and that not even Bernanke believes has has sufficient clout to prevent what Time magazine has dubbed a potential opening salvo into a chain of events that could lead to civil war: in effect Bernanke will use the PD’s decision as a trump card to the Hawks and say the market will plunge unless at least this much money is printed, ii) that the Fed is effectively asking the Primary Dealers to act as underwriters on whatever announcement the Fed will come up with, and thus prop the market, and, most importantly, iii) that the PDs will most likely demand the highest possible amount, using Goldman’s $2-4 trillion as a benchmark, and not only frontrun the ultimate issuance knowing full well what the syndicate of 18 will decide in advance of what the final amount will be, but will also ramp stocks on November 3 to make the actual QE announcement seem like a surprise.

Nu börjar det hetta till rejält för JP Morgan och HSBC, de banker som sedan en lång tid tillbaka pekats ut av organisationer som GATA som manipulatörer av guld- och silvermarknaden.

Häromdagen skrev vi om Bart Chiltons historiska uttalande där han officiellt bekräftade manipulationen av silvermarknaden. Nu skriver Wall Street Journal att CFTC, den amerikanska myndighet som ansvarar för övervakningen av terminshandeln i råvaror som Bart Chilton representarar, utreder JP Morgan för dess manipulation av silver.

Här är ett urklipp från en artikel från Reuters:

The U.S. commodity futures regulator is looking into claims by a trader in London that JPMorgan Chase & Co (JPM.N) was involved in manipulative silver trading, the Wall Street Journal reported, citing a person close to the situation.

Inte nog med det, uppgifter har även framkommit att både JP Morgan och HSBC stäms av investerare i ett så kallat ‘class action suit’ för dess manipulation av silver.

Här är ett urklipp från en artikel från Reuters:

“Defendants reaped hundreds of millions of dollars, if not billions of dollars in profits” from the conspiracy, one of the complaints said.

The respective plaintiffs, Brian Beatty and Peter Laskaris, each said they traded COMEX silver futures and options and contracts, and lost money because of the alleged manipulation.

Som ni ser har Bart satt bollen i rullning och det skall bli mycket intressant att se hur detta slutar. James Turk intervjuades av King World News på torsdagen där han spådde en uppgång till 30 dollar för silver inom 18 dagar. Turk förutspådde de senaste tidens kraftiga uppgång och det är inte osannolikt att han får rätt ännu en gång. Stämningen och utredningen av JP Morgan är bara ‘grädde på moset’.

En person vid China Chamber of International Commerce uttalade sig på tisdagen i den officiella tidningen International Business Daily där han sade att Kina borde drastiskt öka landets guldreserver (fn 1,054 ton) för att på sikt nå en nivå liknande den för USA (8,133 ton), rapporterar Reuters.

Här är ett urklipp från Reuters artikel:

“Doubtlessly, if the yuan is set to become an international currency like the dollar or the euro, China has to get a huge gold reserve to support it, and a reserve of 1,054 tonnes is far from being enough,” Meng said.

He added that China can keep buying gold at a price of about $1,300 per ounce, and China could build up a gold reserve as large as the United States’ current one by using only 10 percent of its $2.65 trillion stockpile of foreign exchange reserves.

Även om kineserna hör till de smartaste investerarna i världen som aldrig skulle avslöja sina planer, så är det nog ingen större hemlighet att Kina kommer att vara en mycket aggressiv köpare av guld om priset skulle falla tillbaka. Skulle bli otroligt förvånad om ‘det kinesiska golvet’ ligger under 1280 dollar.

Vi har skrivit tidigare om hur Wall Street Journal och dess reporter Jon Hilsenrath använts av Federal Reserve i PR-syfte de senaste månaderna.

Det verkar som om Ben har haft ett nytt litet informellt samtal med Hilsenrath för att försöka påverka marknadens förväntningar inför Feds FOMC-möte den 3 november, för tidningen har just presenterat information kring vad Fed kan komma att presentera i form av QE.

Här är ett urklipp från Wall Street Journal:

The central bank is likely to unveil a program of U.S. Treasury bond purchases worth a few hundred billion dollars over several months, a measured approach in contrast to purchases of nearly $2 trillion it unveiled during the financial crisis.

Skulle Hilsenraths uppgifter stämma skulle det sannolikt göra marknaden besviken då det spekulerats i att man presenterar en rejäl dos QE från Fed (1000 till 2000 miljarder dollar) under de kommande 12 månaderna. Även om 100 miljarder per månad motsvarar 1200 miljarder över 12 månader, så vill marknaden sannolikt se vad planen är på sikt inte bara de närmaste månaderna. Inte konstigt att dollarn steg medan guld och börserna föll tillbaka på onsdagen.

Här är Jim Sinclairs kommentar inför FOMC-mötet:

Regardless of what comes on November 3rd, the only choice the Fed has is QE to infinity. This won’t be because it is good, but because all else is not.

November 3rd is only relevant date to the mad short term gambleholics. QE to infinity is what is coming and November 3rd is meaningless to that. Whether it comes November 3rd, December 3rd, January 3rd or any other date, QE to infinity is coming.

All the new converts to austerity in the Western World are going to do a 180 degree turn as their economies crater and their populations swear to vote every politician out of office no matter what party they are.

Häromdagen tog vi upp att det verkar som att det är Europas tur att temporärt ta över den ‘statsfinansiella stafettpinnen’ från USA då euron blivit alltför stark gentemot dollar.

Först kom Grekland med en rapport från centralbanken som visade på att BNP faller med 4% i år och på tisdagen framkom det att Eurostat får revidera ner BNP för Grekland ännu en gång. Samma dag framkom det att Portugals regering inte lyckats få igenom sitt sparpaket, vilket kan leda till att regeringen tvingas avgå och försätta landet i kris.

Här är ett urklipp från BBC:

A failure to pass the budget could plunge the country back into the debt crisis it had seemingly escaped since the summer.

Prime Minister Jose Socrates threatened to quit if the budget fails, while the finance minister ruled out more talks.

Det ser onekligen ut som om det kommer bli en turbulent höst och vinter i euroland, precis som väntat.

På onsdagen framkom det att Eurostat reviderar ned Greklands BNP ännu en gång från 12,5% till över 15%. Inte är man förvånad, men däremot är det enorm underhållande att observera detta finansiella skådespel.

Här är ett urklipp från Reuters:

“Remember the 2009 budget was projecting a deficit under 3 percent, then a few days before the (Oct. 4) election the reported deficit to the EU Commission was 6 percent,” Papaconstantinou told a conference in Cyprus.

“We realised it was over 12 percent. And actually, even after the final revision by Eurostat … which will validate Greek numbers for 2009 once and for all, it will be above 15 percent. We are talking about a fivefold difference.”

Zero Hedge levererar som vanligt en lysande och träffsäker kommentar till händelsen:

It is settled: the only country that may have more pathological liars than the US, is Greece. Eurostat, whose revision of Greek GDP numbers in April was the catalyst that led to the country’s insolvency and riots in early May, and subsequent bail out, is on the scene again, and has once again confirmed that Greek authorities can be relied on 100%… to lie.

Det ironiska är, som ZH påpekar, att den amerikanska motsvarigheten BLS ‘masserar’ sina siffror på ett systematiskt sätt som vi tagit upp tidigare. Enda skillnaden är att man har en sofistikerad teknik (hedonics etc) som inte gör det lika tydligt. Tyvärr är det uppmärksammas förrän efter de korrupta kreditvärderingsinstuten kryper till korset och tar ifrån USA dess AAA rating.